Men gaaah..

nu kan jag inte ens skriva i min blogg utan att tänka igenom varje ord jag skriver. Har aldrig haft några problem med det tidigare, utan istället bara skrivit vad som faller mig in, det som funnits i hjärtat och hjärnan för tillfället. Men nu står det bara still.

Usch, börjar känna mig så gnällig, klagar över minsta småsak. Jag vill inte vara så! Vill inte vara så otålig som jag är, vill inte ha det temperament som jag har och vill absolut inte tänka i de här negativa banorna.. Likt förbannat så slutar jag inte med det ändå. Vad ska krävas för att verkligen göra förändringen jag behöver?

Jag menar inte att jag vill bli totalt känslokall, men jag vill inte gräva ner mig själv av alla "tänk om" och "varför".
Har nog helt enkelt för lite att göra, för mycket tid att tänka på.
Borde kanske se till att skaffa mig en riktig "hobby" snart, finns mycket jag skulle kunna tänka mig att göra. Träna, släktforskning, börja danskurser, gå bokcirklar som några exempel.

Men som vanligt hittar jag bara problem med allt.. =/ Vet ju hur det går när jag ska träna, jag går in i det alldeles för hårt och går X antal gånger för att sen tröttna helt. Släktforskning tror jag absolut att jag skulle uppskatta, men skulle jag ta mig tid till annat då? ;)
Danskurser är ju utbudet som det är här, svårt att få tid till att gå varannan vecka dessutom. Finns det ens någon bokcirkel här? =)

Datorn har en förmåga att sänka mig iaf, undrar bara när jag ska inse att jag inte bör sitta här så mycket som jag gör.

Mina tankar på P gör det ju inte bättre heller.. önskar jag kunde ge det tid för att se vad som händer. Men som vanligt kommer otåligheten och tankar som händer inget NU så kan jag lika gärna skita i allt. För att lära mig något borde jag ge det tid, men jag vet inte om jag vågar. När jag vet att jag skulle kunna få det enklare på annat håll. Men skulle känslan finnas där då?

Har så svårt att balansera mellan trygghet och panik...