Pratade med en go vän idag om saker som hänt och det hon sa fick mig att tänka efter lite mer "Ibland är man så full av längtan, att man glömmer bort vad det är man vill ha..."
Jag menar inte att jag inte känner något. För en gångs skull är jag verkligen kär och jag skulle inte tveka många sekunder om han verkligen skulle vilja ge oss en ärlig chans. Det jag menar är att jag nog är väldigt duktig på att förstora upp saker och ting, att jag målar upp bilder som egentligen inte är sanna. Att det i mitt huvud är mycket större än det någonsin var.
Är däremot så gott som säker på att det kunde ha blivit det om vi hade haft orken att stå ut med varandras egenskaper. För trots allt så hann vi med att uppleva fina stunder och de kommer nog att bli svårslagna.
Nä, måste sluta tänka på det här innan jag blir knäpp(are) =)
Ikväll ska Em och jag iväg och kolla på någon brasa har vi tänkt, är inte så sugen på att gå till hembygdsgården däremot. Undrar om de fortfarande har valborgsfirande på svartö?! Så mysigt där ute!! Dags för lite research och att fixa något ätbart åt mig och snutt =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar