Dikten...

Hittade brevet idag, tillsammans med kylskåpskortet, biljetten till kolmården och dina smålappar. Alla utom en, som jag slängde i rent raseri. Där du skrev att det vi hade varit äkta kärlek, precis efter att jag upptäckt vad du gjort.

Även att jag känner och beter mig som en förälskad tonåring, kommer ingen att kunna ta din plats. Ingen har förstått mig på samma sätt som du gjorde, kändes alltid så avslappnande att umgås med dig. Du blev min bästa vän, saknar fortfarande det!

Du kanske inte tycker om det, men jag har aldrig fått någon dikt med så mycket känsla i tidigare. Därför skriver jag in det du skrev här..

"Jag har aldrig i hela mitt liv skrivit en dikt frivilligt, men fick lite udda inspiration inatt.

En kall vinterdag kom du
Plötsligt fanns du bara här
Du sa att du älskade mig
Du sa att du var kär

Någonstans gick något fel
Och nu är sagan slut
Förtvivlan fyller själen
Och tårar trillar ut

Vår framtid var så ljus
Du sa du skulle stanna tiden ut
Var det inte värt mer?
Hur kunde det ta slut?

Jag tackar dig för mycket
Och för att du aldrig ljög
Det gör så ont just nu
Jag är ledsen att jag inte dög

Nu skiljs vi åt i tårar
Men inte något hat
Min kärlek har ej dött än
Men hoppas det sker snart..

Du har jämt en plats i mitt hjärta
Och den kan ingen ta
Jag fyller den med tomhet
Den plats du inte ville ha

Hoppas du inte skrattar för mycket åt det. Det kommer nog aldrig hända igen att jag får för mig att göra något sånt här igen. Bilderna är till ditt album förresten.

Som jag skrivit innan, ta hand om er. Hoppas du blir lycklig till slut"

"De här kommer alltid påminna mig om oss två svettandes och flåsandes framför VBÅ =)"

"Den delen du fyllt i mitt hjärta kommer aldrig kunna fyllas igen.. farväl gumman"

"En vacker dag tror jag vi ses igen.. om det så tar 10 år.."

"Hoppas fientligheten mellan oss de senaste dagarna försvinner innan jag flyttar.. vet inte om jag klarar av att skiljas som ovänner..."

Så du vet så skrattade jag aldrig åt din dikt. Jag blev arg på dig för det, bilderna, skivan och allt annat du skickade. Helst av allt ville jag slänga allt du skickade till mig då, men jag visste att en dag skulle hatet mot dig försvinna..
Nu är jag glad för att jag inte slängde det. För den ilskan var en så liten del av allt annat vi hade.

Antar att de flesta tycker att jag inte borde vara förälskad med tanke på alla känslor som finns kvar runt det gamla. Jag har inte glömt honom, det kommer jag aldrig att göra. Men bilderna och minnena börjar blekna och jag tänker inte strunta i något som för mig just nu känns helt rätt. Vill inte spendera mitt liv med att ångra saker jag inte har gjort, speciellt inte när det känns såhär.

Snart ska jag och Em åka iväg till min mor för lite lördagsmys. Hoppas ni får en trevlig helg!

Saknar dig mer..