Söndag

Ännu en vecka har gått med förvirrande tankar, är det verkligen såhär jag vill leva mitt liv?
Sömnsvårigheterna har övergått i överdrivet mycket sömn, är trött hela tiden!
Säkerheten från igår har övergått till en stor tvekan. Frågan om "vad håller du på med Johanna?" kommer upp flera gånger om..

Är det verkligen värt detta? Jag vet inte. Många av er undrar vad jag egentligen känner och jag förstår att ni blir än mer förvirrade när ni läser vad jag skrivit nu. Men mina tankar precis lika förvirrande, om inte mer.

Det mest sjuka är att jag innan har tyckt att det varit värt det, men var det då mina egna känslor eller bara ren inbillning? Eftersom jag idag bara känner... ingenting? Innan var det ingen tvekan om att hjärnan och hjärtat var i stor konflikt. Men då kände jag ju iaf något, idag är det som att allt försvunnit, tankarna är som bortblåsta, precis som magkänslan om att jag måste få veta.

Är illusionen redan raserad? Är det ännu ett sätt att försöka skydda mig själv? Fattar ingenting..