Samtidigt som det varit trevligt, har det varit jobbigt. En känsla av att jag egentligen inte hörde hemma där fanns hos mig hela tiden, samtidigt som jag kände mig lugn. Svårt att få ihop det, jag vet. =) Men att träffa alla efter alla dessa åren var kul, vissa kände jag igen, andra inte. Slapp iaf att någon ryckte mig i kinden samtidigt som de sa "vad stor du blivit Johanna", som de alltid gjorde förr. Även om det bara var en veckas mellanrum ;)
Det var istället en skräckslagen Emilia som fick ta emot detta. Stackars gumman kände inte igen en enda person och alla ville förståss veta hur det var med Affes barnbarn. =) Inte undra på att hon somnade så fort hon satte sig i bilen. Hon hittade iofs ganska snabbt sin plats med de andra barnen, nämligen vid "strandkanten" tävlandes om vem som lyckades kasta i flest stenar i vattnet. =)
För er som inte vet så är min far pastor och det är till största del den församlingen han tidigare jobbade i som håller till där ute vid valborg.
Har haft ett trevligt valborgsfirande iaf, fick förfrågan om jag ville börja sjunga gospel idag. Har varit med och sjungit någon gång för måånga år sen och det var riktigt roligt. Vet däremot inte om jag skulle platsa där, jag delar ju inte direkt deras tro. Men under har ju skett tidigare ;)
Lilla brasan på Svartö med bruket i bakgrunden, där man enligt Em tillverkar himlen. Det är som ni förstår himlen som ryker upp ur skorstenen. HAHA, sötis.. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar