att jag ibland är rädd för att skriva vad jag känner. Eftersom det för tillfället kan ändras så drastiskt, det bevisar ju egentligen det jag redan vet.
Träffades en snabbis i torsdags, bara det visade hur mycket jag känner. Men det krävs ju mer än bara känslor. Ena studen så vill jag bara skita i allting, känner att jag inte orkar mer. För att i nästa vilja gå vidare snabbare och djupare än vad som egentligen är nyttigt för oss. Men jag är just då bara så inställd på att det MÅSTE vara så och när jag märker att saker inte går efter hur jag planerat så blir jag arg och vill dra mig ur. Jag är fullt medveten om hur omoget det låter, men det är så mina tankar går just nu. Som någon sa till mig, så säger/skriver jag egentligen hela tiden saker som tyder på att det aldrig skulle fungera.
Varför då inte släppa allt direkt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar