Nostalgi

Slösurfade idag, som jag så ofta gör annars och kom in på en blogg som jag fastnade i. Satt och lusläste om den för mig främmande personens tre månader långa resa i Indien. När man läser sånt och ser bilder på hur de har det där, det är då man blir glad över och uppskattar det man själv har! Efter vad jag precis läst om landet så tror jag inte att jag skulle klara av att åka dit, med tanke på att jag reagerade på hur det såg ut i fattiga delar av både Turkiet och Bulgarien så nä.

Men iaf, genom denna blogg fanns en kommentar som en "old love" skrivit. För en del av er låter kanske Martin M bekant? ;) Även han hade gjort en långresa i bland annat Indien. Blev mäkta förvånad när jag såg honom på kort! Jösses vad kär jag var i honom! 14 år var jag, han 20 om jag inte minns fel och jobbade dessutom som lärarassistent (?) på skolan jag gick på. För att göra det ännu värre så hade jag hans mamma i bild ;) Var helt förstörd när han förklarade för mig att det inte kunde bli något "vi".

När man sen tänker på den åldern så kan man ju inte låta bli att minnas allt annat som hände då. Vissa saker känns som det var igår, andra känns dock mer avlägsna. Fast när jag läser såna bloggar om de som rest jorden runt och fått uppleva så otroligt mycket så inser jag hur lite jag egentligen gjort med mitt liv hittills.

Fast å andra sidan är jag en person som gillar rutiner, skulle absolut inte klara av att tågluffa. Jag vill veta vart jag ska, vad som händer och jag vill absolut inte missa roligaste delen om jag ska iväg nånstans - nämligen planeringen. =) Sen behöver man väl inte planera upp all tid, utan lämna lite åt ödet oxå. =)

Funderar på om man skulle ta och boka en resa efter alla veckor med jobbande. Vore underbart att komma iväg, men jag håller mig än så länge till mer typiska turistländer och vågar mig inte ut på vischan ännu. =) Egypten har jag tjatat om ett bra tag nu och det blir troligtvis mitt nästa mål.