Men allvarligt..

Har de verkligen inget bättre att skriva om på aftonbladet, detta måste ju vara något sjukt skämt! Troligtvis några föräldrar som gått till uppror mot detta enormt tjatiga program ;) Man kan ju undra vart problemet ligger egentligen, om det är i programmet eller i själva verket barnombudsmannen?


Källa

Drömde en helskum dröm inatt. Att jag födde ett tvillingpar (tjejer) och att jag blev grymt arg i drömmen över att det var tjejer. Resten av drömmen spenderade jag med att åka buss, bytte buss hela tiden och pratade om mina barn. Det var inte som jag kände mig jagad, utan mer att jag bara åkte utan något som helst mål.
Frågade på fl om drömtydning och fick svaret:
"Att bli transporterad i drömmar kan tyda på att man inte känner att man har kontroll över sitt liv själv.

Graviditeter i drömmar brukar oftast antyda förestående förändringar. Drömförlossningar innebär oftast att man upplever förändringarna som positiva.

Att du drömde om tvillingflickor kan tyda på att du i dig själv har två sidor av din egen kvinnlighet som du behöver ge lite extra uppmärksamhet...."

Är inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömt, när jag gör det så vill jag gärna försöka tyda det för att se om det är något irl som behöver en förändring.

I grund och botten tror jag att jag känner mig ganska osäker på det mesta just nu. Vad som kommer att hända med arbetslivet, skolan. Vad jag vill och inte vill göra, känns som att mina mål inte är riktigt lika klara som de var för ett par år sen. Har hela tiden känslan av att någonting saknas, som att jag inte är där jag ville ha varit tidigare. Är rädd för att jag ska göra saker som jag egentligen inte vill eller borde bara för att nå det som jag tror att jag vill ha. Om någon ens förstår vad jag menar nu?

Känns däremot onödigt att jag ens funderar i dessa negativa banor, när jag borde vara glad över att skolan snart är slut. Borde vara glad över det mesta nu, men jag känner mig inte glad. Finns saker jag är glad för att jag har i mitt liv med, som P och E bland annat. Men känner nog lite smått panik över vad som ska hända efter sommaren.

Det är med avundsjuka jag ser att alla har flyttat till sina hus, med sina kärnfamiljer. Något som jag inte kommer att kunna få. Nu är jag verkligen inte avundsjuk på allt de har i sina liv. Men när jag tänker på hur kort väg jag har kommit av det jag skulle ha velat så blir det kanske att jag gör saker som jag inte borde gjort.

Kommer ofta på mig själv med att sakna sånt jag inte borde sakna, för trots allt är detta ett i-landsproblem och jag borde inte gnälla så som jag gör. Speciellt inte med tanke på att jag inte ens är helt säker på vad jag vill. När andra föder sina barn hit och dit så tänker jag så ofta "men jag då, när blir det min tur igen?". För att i andra stunden vara glad över den frihet jag trots allt har varannan vecka just nu, vill jag verkligen ta bort det?

Patetiska Johanna ;)