Hade jag varit mig själv hade jag vid det här laget gått under av mina egna tankar. Visst går tankarna dit ibland, men i grund och botten känns det som jag inte bryr mig så mycket längre. Då menar jag inte känslorna, för de finns där. Menar snarare att jag inte bryr mig om det händer något eller inte.. innan hade jag säkert kunnat vända och vrida på det måånga gånger, tills jag funnit ett sätt att kanske få det tillbaka. Det handlade kanske mest om att visa för mig själv att jag kunde, snarare än att jag ville. Eller jag vet inte, kan gå så djupt in i saker ibland att jag glömmer bort hur det ligger till iaf.
Nu spelar det väl mindre roll hur det är egentligen, jag är bara förundrad över att JAG kan tänka att det inte spelar någon roll. Första dagen spelade det visserligen stor roll, men nu känns det nog mer som att det troligtvis var det bästa. Sen tänker jag inte använda ord som aldrig eller att jag inte vill, men som situationen är nu så fungerar det inte. Två stora barn tillsammans är ingen bra kombination.. ;)
Emilia är borta hos sin pappa nu, eller rättare sagt så leker hon med en kompis som bor i närheten av honom. Själv håller jag på och försöker få ordning på röran i lägenheten, det är välbehövligt kan jag lova. Ikväll blir det en del pluggande igen, annars ska jag bara softa! Så skönt =)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar