Varför kärnfamilj?!

Fick den frågan av E för någon dag sen.
Precis som du drömt om en gård på landet har jag drömt om att få leva Svensson-liv. Finns ingen speciell anledning till att kärnfamilj skulle vara bättre än något annat, men det var drömmen jag hade tidigare. Den drömmen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, så jag kommer (förhoppningsvis) att få bilda mitt egna lilla Svensson-liv. Det kommer säkerligen bli lika bra det, men jag är otålig och kände mig väl lite stressad just den dagen när jag skrev. Vissa dagar vill jag att allt ska hända NUU, medan andra är jag tillfreds med just det jag har.

Hoppas det var nog svar på din fråga!

Imorgon är min sista dag på praktiken, känns faktiskt skönt. Visst har det varit ett bra ställe att vara på, men samtidigt ska det bli skönt att lägga tiden på det som blir till sommaren sen.. =)

Nä, nu fick jag samtal här och har en paj som står och väntar på mig i köket. Gottigt.. =)

Testar....

Men allvarligt..

Har de verkligen inget bättre att skriva om på aftonbladet, detta måste ju vara något sjukt skämt! Troligtvis några föräldrar som gått till uppror mot detta enormt tjatiga program ;) Man kan ju undra vart problemet ligger egentligen, om det är i programmet eller i själva verket barnombudsmannen?


Källa

Drömde en helskum dröm inatt. Att jag födde ett tvillingpar (tjejer) och att jag blev grymt arg i drömmen över att det var tjejer. Resten av drömmen spenderade jag med att åka buss, bytte buss hela tiden och pratade om mina barn. Det var inte som jag kände mig jagad, utan mer att jag bara åkte utan något som helst mål.
Frågade på fl om drömtydning och fick svaret:
"Att bli transporterad i drömmar kan tyda på att man inte känner att man har kontroll över sitt liv själv.

Graviditeter i drömmar brukar oftast antyda förestående förändringar. Drömförlossningar innebär oftast att man upplever förändringarna som positiva.

Att du drömde om tvillingflickor kan tyda på att du i dig själv har två sidor av din egen kvinnlighet som du behöver ge lite extra uppmärksamhet...."

Är inte ofta jag kommer ihåg vad jag drömt, när jag gör det så vill jag gärna försöka tyda det för att se om det är något irl som behöver en förändring.

I grund och botten tror jag att jag känner mig ganska osäker på det mesta just nu. Vad som kommer att hända med arbetslivet, skolan. Vad jag vill och inte vill göra, känns som att mina mål inte är riktigt lika klara som de var för ett par år sen. Har hela tiden känslan av att någonting saknas, som att jag inte är där jag ville ha varit tidigare. Är rädd för att jag ska göra saker som jag egentligen inte vill eller borde bara för att nå det som jag tror att jag vill ha. Om någon ens förstår vad jag menar nu?

Känns däremot onödigt att jag ens funderar i dessa negativa banor, när jag borde vara glad över att skolan snart är slut. Borde vara glad över det mesta nu, men jag känner mig inte glad. Finns saker jag är glad för att jag har i mitt liv med, som P och E bland annat. Men känner nog lite smått panik över vad som ska hända efter sommaren.

Det är med avundsjuka jag ser att alla har flyttat till sina hus, med sina kärnfamiljer. Något som jag inte kommer att kunna få. Nu är jag verkligen inte avundsjuk på allt de har i sina liv. Men när jag tänker på hur kort väg jag har kommit av det jag skulle ha velat så blir det kanske att jag gör saker som jag inte borde gjort.

Kommer ofta på mig själv med att sakna sånt jag inte borde sakna, för trots allt är detta ett i-landsproblem och jag borde inte gnälla så som jag gör. Speciellt inte med tanke på att jag inte ens är helt säker på vad jag vill. När andra föder sina barn hit och dit så tänker jag så ofta "men jag då, när blir det min tur igen?". För att i andra stunden vara glad över den frihet jag trots allt har varannan vecka just nu, vill jag verkligen ta bort det?

Patetiska Johanna ;)

Bluesfestival

För 14:e året i rad har bluesfestivalen ännu en gång nått sitt slut. Inte heller i år la jag ner någon tid på den. Förra året var det precis innan vi skulle iväg till utlandet och då vi hade varit sjuka var vi inte alls sugna på festival! I år hade jag snuttan på fredagen och igår var det faktiskt tänkt att jag skulle ut, men det blev aldrig så. Jag var däremot rätt sugen på att gå och kolla läget, men samtidigt var det skönt att sitta hemma och mysa med =) För som vissa var snabba med att påpeka, så är det ganska onödigt att betala 100 kr för en timme.. ;)

Idag kom snuttan hit för att fira mig en snabbis, hon hade köpt en massa saker som hon själv ville ha egentligen ;) Men mors dag har aldrig varit speciellt viktig för mig eller i vår familj, har blivit något samtal bara.

Var ute med Em i fredags på bluesen, på dagen dvs! Men fick hela tiden höra "finns det ingenting för barn här mamma?". Det verkade ju minst sagt dåligt med det, fast det kanske var mer av det på lördagen? Så istället för att kolla in M-ås då så åkte hon och jag in till O-hamn för att ge tolvskillingsmarken en chans. Träffade mor och P där inne, åkte karuseller, åt massa onyttigt och hade det allmänt trevligt. Där kunde hon iaf inte klaga på att det inte fanns någonting för barn. Till och med vi vuxna hade tillfälle att få bete oss som barn.. ;)

Nu har jag precis sett på de två sista avsnitten av Lost för den här säsongen, vet inte om det kommer att bli fler säsonger iofs, någon som har koll på det? Jag hade förväntat mig spänning på hög nivå, så är riktigt besviken efter dessa avsnitt!

Allt känns bra nu - låt det stanna där...

Nostalgi

Slösurfade idag, som jag så ofta gör annars och kom in på en blogg som jag fastnade i. Satt och lusläste om den för mig främmande personens tre månader långa resa i Indien. När man läser sånt och ser bilder på hur de har det där, det är då man blir glad över och uppskattar det man själv har! Efter vad jag precis läst om landet så tror jag inte att jag skulle klara av att åka dit, med tanke på att jag reagerade på hur det såg ut i fattiga delar av både Turkiet och Bulgarien så nä.

Men iaf, genom denna blogg fanns en kommentar som en "old love" skrivit. För en del av er låter kanske Martin M bekant? ;) Även han hade gjort en långresa i bland annat Indien. Blev mäkta förvånad när jag såg honom på kort! Jösses vad kär jag var i honom! 14 år var jag, han 20 om jag inte minns fel och jobbade dessutom som lärarassistent (?) på skolan jag gick på. För att göra det ännu värre så hade jag hans mamma i bild ;) Var helt förstörd när han förklarade för mig att det inte kunde bli något "vi".

När man sen tänker på den åldern så kan man ju inte låta bli att minnas allt annat som hände då. Vissa saker känns som det var igår, andra känns dock mer avlägsna. Fast när jag läser såna bloggar om de som rest jorden runt och fått uppleva så otroligt mycket så inser jag hur lite jag egentligen gjort med mitt liv hittills.

Fast å andra sidan är jag en person som gillar rutiner, skulle absolut inte klara av att tågluffa. Jag vill veta vart jag ska, vad som händer och jag vill absolut inte missa roligaste delen om jag ska iväg nånstans - nämligen planeringen. =) Sen behöver man väl inte planera upp all tid, utan lämna lite åt ödet oxå. =)

Funderar på om man skulle ta och boka en resa efter alla veckor med jobbande. Vore underbart att komma iväg, men jag håller mig än så länge till mer typiska turistländer och vågar mig inte ut på vischan ännu. =) Egypten har jag tjatat om ett bra tag nu och det blir troligtvis mitt nästa mål.

Skönt!

Gav mig ut på en runda runt spåret idag för att samla mina tankar och jag kan inte förstå hur jag kunnat hålla mig ifrån det så länge!
Nu är jag absolut ingen som kan springa hela, har alldeles för dålig kondition för det. Men däremot varva gång med jogging.
Fick för länge sen ett löparschema av min far som älskar att springa och springer alla marathon han kommer åt.. (han ska t.o.m åka till New York för att springa marathon där!). Men iaf, det verkar rätt vettigt om man vill komma igång med det ordentligt. Men jag ska ju alltid gå så djupt in i allt så jag tröttnar efter bara ett par gånger. =(

Men får väl se om jag kan hitta någon bra nivå för det. Skönt var det iaf.. =) Sen att jag satte mig och åt ostbågar det första jag gjorde när jag kom hem är en annan sak. ;)

Till Isola - Madeleine Hessérus

Började läsa den boken igår och jag säger bara: vilken läsupplevelse! (iaf det lilla jag läst än så länge)
Redan efter första sidan drogs jag in i handlingen och i känslorna. Författaren beskriver allt med en sån inlevelse och en oklanderlig svenska som gör att man "fastnar i orden".
Jag brukar i vanliga fall inte bry mig om att läsa böcker bara för att få språkupplevelser utan brukar vara mer inriktad på en bra handling.

Nu kanske Hessérus har lyckats med att få med båda delarna? Det lär (nog) tiden utvisa. Kan tyvärr inte läsa något idag, då jag måste ägna mig åt att skriva på mitt examensarbete. Inte för att det inte är intressant, men det är alltid roligare att göra saker man inte "måste" ;)

Känns som han drar sig bort från mig mer och mer, förstår honom. Eller är det kanske tvärtom? Jag vet inte. Ena dagen känns det som jag skiter i vilket, för att i nästa fundera över om jag verkligen kan släppa allt och gör/säger saker som jag skäms enormt över efter. Kan inte ens kontrollera vad jag säger ibland, speciellt inte när det just i den stunden verkligen känns så fel. För det är oftast just fel det handlar om när jag känner den känslan. Varje bråk har berott på den där känslan - känslan av att vara otillräcklig. Ingen rolig känsla ska jag be att få tala om, men det är väl i grund och botten bara jag som kan arbeta bort den.

Men det har jag inte tid med nu (och troligtvis inte senare heller), för nu är det miljöledningssystem som gäller.

KRAM

Tristess på hög nivå? ;)

Är det nu man ska börja fundera på om man har något liv eller inte? =)
Fastnade som så många gånger tidigare i en diskussion på familjeliv. Helt osökt ämne att fastna i egentligen, men jag har iaf fått lära mig något nytt, tror dock inte att jag i mitt arbete kommer ha så stor nytta av informationen. Det är ju inte direkt något man brukar gå och prata om heller, men vill ändå dela med mig av det. Med tanke på att jag skrattat mig igenom hela tråden (kanske pga trötthet iofs ;)), så är det inte mer än rätt. Men när man tror att man har koll på något och helt plötsligt får veta att man absolut inte har det så förstår man än mer hur viktigt det är med källkritiken.

HÄR

Inga garantier

Det finns aldrig några garantier för någonting! Fick precis veta att S blivit lämnad, då F träffat en annan när han jobbat "ute". Det tråkiga är att de väntar sitt första barn i september! De som verkade så tajta, fick en chock när jag fick veta hur det låg till. Tycker så synd om henne, även om vi inte tillhör "samma familj" längre.

Ta nu hand om era nära och kära! Jag ska försöka göra detsamma =)

Så sant så..

Fick detta skickat till mig idag.

Jer. 29:B - "Ni skall söka mig, och ni skall finna mig, om ni frågar efter mig med hela ert hjärta"

Nu är jag väl inte direkt den som sitter och läser bibeln, men kanske borde. ;)

Med tanke på det jag skrev ovan så FÅR man ju det man söker. Är det ledsamhet du "söker" är det ledsamheter du får. Tycker du det är orättvist så är det också det. För du kan omöjligt se något annat när du är så inställd på att känna som du gör.

Det är iaf så jag väljer att tolka det, för det stämmer bäst in på mitt tankesätt och mitt sätt att leva just för tillfället.

Sånt här..

.. man borde vara tyst om egentligen. Men är säker på att jag kan locka fram ett och annat leende. ;)


Källa

Trevlig lördag

Han kom förbi idag för att hämta det som var hans, slutade med att han satt med oss och spelade spel efter spel. Var första gången jag lät honom träffa Em, hade jag inte gjort om jag inte känt så mycket som jag känner. Trodde blygheten skulle göra sig påmind, hennes blyghet alltså, men den försvann ungefär samtidigt som han tog av sig skorna. Hon gillade att få så mycket uppmärksamhet iaf, är precis som sin mamma där och vill ha det hela tiden. ;)

Framåt kvällen kom J hit, trots att det är ett år sen vi sågs så kändes det som igår. Hade massor att prata om och jag hade nog lätt kunnat fortsätta prata ett antal timmar till. Var trevligt att träffa dig igen gumman. =)

Nu är det snart dags för sängen här. Har beställt ett par böcker igen, dum som jag är. Har ju som en del av er vet ett antal böcker att läsa redan nu. Hoppas att jag snart får möjlighet till att läsa ikapp igen, för jag saknar att bara kunna krypa upp i fåtöljen tillsammans med en bra bok!

Böckerna jag beställt är:

1. Där regnbågen slutar - Cecelia Ahern
Hon har även skrivit "P.S. Jag älskar dig", som gick rakt in i mitt hjärta! Hoppas att denna ska lyckas beröra mig på samma sätt. Skönt med "slöläsning" ibland oxå =)

2. Ditt kompetenta barn : på väg mot nya värderingar för familjen
Verkar väldigt intressant, andra synsätt än sina egna är alltid trevligt. Det är ju annars väldigt lätt att fastna i sin egna värld och dess tankar. Sen är det ju inget som säger att man måste följa allt som står i den ;)

Så kluven..

att jag ibland är rädd för att skriva vad jag känner. Eftersom det för tillfället kan ändras så drastiskt, det bevisar ju egentligen det jag redan vet.

Träffades en snabbis i torsdags, bara det visade hur mycket jag känner. Men det krävs ju mer än bara känslor. Ena studen så vill jag bara skita i allting, känner att jag inte orkar mer. För att i nästa vilja gå vidare snabbare och djupare än vad som egentligen är nyttigt för oss. Men jag är just då bara så inställd på att det MÅSTE vara så och när jag märker att saker inte går efter hur jag planerat så blir jag arg och vill dra mig ur. Jag är fullt medveten om hur omoget det låter, men det är så mina tankar går just nu. Som någon sa till mig, så säger/skriver jag egentligen hela tiden saker som tyder på att det aldrig skulle fungera.

Varför då inte släppa allt direkt?

Nu har det slagit över ;)

Hade jag varit mig själv hade jag vid det här laget gått under av mina egna tankar. Visst går tankarna dit ibland, men i grund och botten känns det som jag inte bryr mig så mycket längre. Då menar jag inte känslorna, för de finns där. Menar snarare att jag inte bryr mig om det händer något eller inte.. innan hade jag säkert kunnat vända och vrida på det måånga gånger, tills jag funnit ett sätt att kanske få det tillbaka. Det handlade kanske mest om att visa för mig själv att jag kunde, snarare än att jag ville. Eller jag vet inte, kan gå så djupt in i saker ibland att jag glömmer bort hur det ligger till iaf.

Nu spelar det väl mindre roll hur det är egentligen, jag är bara förundrad över att JAG kan tänka att det inte spelar någon roll. Första dagen spelade det visserligen stor roll, men nu känns det nog mer som att det troligtvis var det bästa. Sen tänker jag inte använda ord som aldrig eller att jag inte vill, men som situationen är nu så fungerar det inte. Två stora barn tillsammans är ingen bra kombination.. ;)

Emilia är borta hos sin pappa nu, eller rättare sagt så leker hon med en kompis som bor i närheten av honom. Själv håller jag på och försöker få ordning på röran i lägenheten, det är välbehövligt kan jag lova. Ikväll blir det en del pluggande igen, annars ska jag bara softa! Så skönt =)

Två jobb på en dag

Då vet jag vad jag ska tillbringa sommaren med och det blir inom det område jag vill jobba! Är så glad så, det verkade vara ett trevligt och glatt gäng så jag tror att jag ska trivas där. =)
Mitt under "intervjun" så ringer självklart min mobil, hade den visserligen bara på ljudlöst (med vibratorn). Men typiskt att jag inte stängde av den! Det visade sig iaf vara om ett jobb inom vården, är så otroligt glad för att de inte hörde av sig tidigare. Tänk om jag hade skrivit papper på ett jobb som jag egentligen inte ville ha och så hade de andra hört av sig. Hade nog hatat mig själv för all framtid då. ;)

Även att jag är glad för jobbet så känner jag inte den sprudlande glädje som jag hade hoppats på. Försöker att lägga allt åt sidan, försöker att tänka logisk, men saknaden tar hela tiden överhanden. Fast till största del handlar det nog om mitt negativa tänkande. Jag vet att jag kommer att komma till en punkt även där, när jag inser hur dumt jag har betett mig och att det inte är värt att lägga någon mer energi att vrida och vända på det.

Träffade K idag, kände mig riktigt patetisk när jag funderade på bästa sättet att skada honom, för det jag kände. Han har ju absolut ingenting med saken att göra, egentligen. Men det har väl slagit över för mig antar jag.

Stötte även ihop med en ny "bekantskap", trots att jag mest kände mig äckligt varm (det är inte lite kvavt idag!) och off så var det trevligt. =)

Tentan idag gick nog inget vidare, inte så smart att bara sova två timmar när man ska skriva kanske.

Tur att jag ska ha Em hos mig idag, behöver lite leende som smittar av sig. Det är enormt svårt att inte le i hennes närhet.

KRAAMAS

Återvändsgränd..

Nu har vägen tagit slut, trots att jag egentligen inte vill det, så är det nog vad som är bäst. För detta känns just nu som någon lek, där någon av oss bryter allting vid minsta lilla motgång - med andra ord inte hållbart i längden.

Vad jag behöver är något stabilt. Där den andre parten kan visa vad han känner även om jag har betett mig illa från början. Jag är medveten om att jag behöver väldigt mycket bekräftelse och är svartsjuk för saker som egentligen är helt patetiska.. är medveten om att det kan vara jobbigt för folk. Men vad jag behöver är inte någon som vill rymma varje gång den sidan av Johanna kommer fram, behöver inte heller någon som försöker övertala mig om hur motsatsen är. Behöver någon som står ut med den sidan genom att visa att han inte tolererar det, men samtidigt klart och tydligt visar att han finns kvar när jag lugnat ner mig. Någon att luta sig emot när det stormar, någon att kunna gråta ut hos om så skulle vara fallet. Utan att personen ifråga ska dumförklara minsta lilla känsla man har.

Enligt mig själv har jag försökt tänka i andra banor på sistone och det har gått över förväntan bra. Detta trots (eller pga?) att personen gång på gång dragit upp saker som spelat på mina känslor. Idag orkade jag inte med det längre, inte han heller. Så nu är vi tillbaka på noll igen, tvivlar starkt på att vi kommer kunna ta oss härifrån.

Gör ont i hjärtat att släppa det här, men jag tror det är dags att följa förnuftet nu.

Högalid

Känner mig sådär allmänt off idag, en sån dag som jag skulle kunna ligga i sängen hela dagen och göra ingenting. Precis vad jag hittills har gjort, surfade runt på google och gjorde för skojs skull en sökning på mitt eget namn. Ja, jag vet. Det är något man gör när man har sjukt tråkigt. ;)

Får då upp en länk från Östran, där de skrivit om vilka som fick stipendier på Högalids folkhögskola -03. Där MITT namn stod med! Den känslan jag hade när de sagt mitt namn var inte av denna värld, trodde de skojade med mig. Växte väldigt mycket under den utbildningen, har många gånger fallit tillbaka till samma mönster som tidigare. Men har aldrig tillåtit mig själv att stanna kvar i gropen på samma sätt som tidigare.



Högalid kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

Men ska bli skönt att lägga studietiden bakom mig nu och inrikta mig på det jag verkligen vill göra istället. För alla dessa studieår har stundtals varit riktigt tuffa. Men nu är jag snart i mål. =)

Saknar dig mer ;)

Härligt

Samtalet kom tillslut, på måndag får jag veta mer. =)
Hoppas hoppas hoppas.

Wihaaaa

Fick idag veta att jag klarat den tenta som jag var mest nervös för. Den andra vet jag visserligen inte ännu, men betvivlar starkt att jag inte klarade den!
Känns kanon att bli av med den stenen. Nu har jag inte mycket kvar av utbildningen, samtidigt som det känns som jag har MASSOR att göra. Men det löser sig nog tillslut får vi hoppas.

På måndag skriver jag förhoppningsvis sista tentan i mitt liv!! För som det känns nu har jag ingen lust att börja studera igen, men det kanske kommer en dag för det igen. Betvivlar det starkt.

Dags att äta lite här, sen ska jag faktiskt åka hem. Mår helt värdelös idag med huvudvärk, frossningar och illamående. Troligtvis beror det på att jag sovit så grymt dåligt på sista tiden. Måste bli bättre på det!

Hoppas på ett telefonsamtal snart, det vore lovely om det kunde gå min väg. Håll tummar och tår =)

Never been kissed & Sweethearts

Det måste vara något allvarligt fel på mig, med tanke på att jag gång på gång börjar tjuta till filmer som är så förutsägbara så det inte finns ord för det.

Tänkte ikväll se på filmen Never been kissed, har sett filmen ett antal gånger tidigare. Filmer som Drew Barrymore är med i har jag dessutom svårt att låta bli att se, hon är grym!

Men allvarligt. Filmerna i sig är ju helt värdelösa, man kan genom hela filmen berätta vad som kommer att hända och vet slutet redan innan man börjar titta. Likt förbannat tjuter jag precis lika mycket varje gång jag ser slutet på såna filmer. Är det bara jag som är så urbota dum? ;)

Visserligen fick jag inte se hela filmen idag, då P ringde mitt i den. Men likt förbannat så snörvlade jag lika mycket i slutet av filmen för det. Nu låter det som telefonsamtalet var otrevligt, det menar jag verkligen inte. Tänkarna fanns hos dig hela tiden när D.B. förklarade om känslan i en äkta kyss. Den känslan får jag genom dig. =)

Em hade "modevisning" för mig för ett par dagar sen. Hon lyckades med att hitta de snyggaste klädesplaggen hon hade (enligt henne själv), för att matcha det. ;) Höll tillgodo..

Förälskad

Denna gång är det faktiskt inte en person jag tänkt skriva om (trots att jag känner väldigt mycket för P), det är istället ett hus! Saknar huslivet något grymt ibland och det händer ofta att jag tar en titt på hemnet om hur utbudet ser ut. Plötsligt fanns det bara där, älskar köket, älskar utsikten! Hallen och ödsligheten (läget) gör väl iofs att det sjunker en del.

Men Åhh, vill ha!! =) Länk finns här..

Är precis hemkommen från skolan, skönt för Em att ha H med sig där. Enligt Em så har hon ingen pojkvän, men H har tydligen många gånger sagt till sin mamma att de är tillsammans.. Haha. Fast tids nog kommer han nog dra sig mer till killarna, samtidigt som hon drar sig till tjejerna. Men idag var dom ett, släppte inte varandra ur sikte en minut. Kände mig väldigt gammal idag när jag var med dit, detta trots att jag är en ung mamma och var den yngsta av föräldrarna som var där.

Men visst blir man orolig att hon inte ska få några kompisar och att hon ska få vara utanför. Men efter idag så tror jag inte att det är någon risk. =) Hoppas inte det iaf. Sen vet man ju visserligen inte om hon blir kvar där eller inte, det återstår att se.

Tar det som det kommer..

"Tipspromenaden"

Har fått förfrågan några gånger nu om frågorna jag använde mig av till tipspromenaderna på diverse fester. Lägger de här istället, så får alla ta del av det. =)

Bara fantasin sätter gränserna och man måste ju inte följa det jag skrivit =)
För att förklara hur det går till så gör man som en vanlig tipspromenad.

På fråga 1 tex, så skriver man tre namn på personer som är med på festen. I detta fall kan det ju vara bra med tjejer, för att skapa än mer förvirring. ;) Men tänk på att det alltid är roligast att göra detta om folket är ovetande om det! Anpassa det även efter åldern på festen.. ;)

1) Vem suger bäst?
Hålla händerna bakom ryggen och dricka något med hjälp av smalt sugrör.

2) Vem är smidigast?
Gummiband under näsan som man ska få ner till halsen

3) Vem har störst?
Mäta vad som

4) Vem får upp den först?
Ha en tändsticka i munnen och få upp den i näsan

5) Vem är störst i käften?
Äta något

6) Vem är sötast?
Äta pariserbulle utan att slicka sig runt munnen

7) Vem blir full snabbast?
Halsa

8) Vem är snabbast?
Toapapper - få av det från rullen snabbast

9) Vem har bäst hålvana?
Få ner penna/tampong i flaska

10) Vilka kramas bäst?
Blåsa upp ballong och krama sönder tillsammans med någon

11) Vem är surast?
Äta citron utan att göra miner

12) Vem flyger längst?
Vika ett flygplan av papper och kasta

13) Vem tar snabbast ett nummer?
Säga namn de ska leta upp telefonnummer till ur telefonkatalog

14) Vem är händigast?
Använda konstiga köksredskap som de får välja mellan, för att sedan skala en potatis med

15) Vem får sex lättast?
Använda tärning

16) Vem orkar längst?
Arga leken

Halvt död..

Fattar inte varför det alltid ska bli så sent när vi träffas, skulle kunna somna stående nu känns det som. Hade iaf en trevlig kväll med filmtittande och lite spelande. Alfapet nästa gång? ;)

Var hos min gumma i fredags och var då lite prat om att se på filmen "När mörkret faller", fast vi spenderade kvällen med att prata och äta gott istället. Så hyrde den igår istället och jag kan inte annat än att instämma om att den var bra! Man får sig verkligen en tankeställare när man ser såna filmer och tänker på hur mycket som BÖR göras.. men man hoppas hela tiden på att någon annan ska göra det!!

"Detta är berättelsen om fyra arbetskamrater som hette Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.

Det fanns ett viktigt jobb som måste göras och Alla var säker på att Någon skulle göra det. Vemsomhelst kunde ju ha gjort det, men Ingen gjorde det. Någon blev arg eftersom det var Allas jobb. Alla trodde att Vemsomhelst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla skulle göra det. Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde det Vemsomhelst skulle kunna ha gjort."

Idag blir det att ta hand om den sista tvätten, tvättkorgen var verkligen överfull innan. Nu är jag snart klar med allt, så skönt! Synd bara att det kommer nytt hela tiden.. ;)

Annars blir det att ta det lugnt, Em pratar om att hon vill leka med en kompis från dagmamman. Får se hur det blir med det.

Dags att fixa något ätbart nu iaf.

Tentaskrivning

Då är ännu en tenta avklarad, kändes bätte denna gången än förra och är ganska säker på att jag har klarat den. =)

Tog mig själv friheten att åka hem direkt efter tentan idag, har ju rätt till en dag i veckan. Visserligen så känns det som att man redan fått det, eftersom jag varit ledig två dagar redan. Men men..

På måndag blir det nog oxå att jag tar ut lite ledighet, iaf halvdag. Då Em ska på introduktion inför sexårsverksamheten. Måste säga att jag blev väldigt besviken på S igår efter att ha fått höra från D att detta var, trodde faktiskt att han hade såpass bra koll att han tog upp såna saker. Hade inte D sagt något hade jag antagligen inte fått veta, förrän efter, då Em frågat om varför jag inte var där. Nä, skärpning!!

Ikväll blir det filmkväll med snuttan, tror jag iaf, hon verkar väldigt gärna vilja träffa H. Inte för att jag förstår riktigt varför, för när man väl kommer dit så är hon inte lika intresserad. Men det kanske i själva verket är P hon vill träffa.. =) Får se om jag slänger iväg en signal dit bort sen iaf.

Tänkte ta hand om hemmet som jag försummat ett par dagar nu. Behöver åka och köpa nya blommor någon dag snart. Kanske skulle passa på och göra det imorgon då Em ska iväg på dop med sin far. Ja, tiden lär väl utvisa det.. med tanke på att mina nuvarande blommor tror att det är höst så är det välbehövligt med nya iaf.. ;)
Undra när jag ska växa upp på den fronten? Aja, det kommer säkert någon dag det med.

=)

Hur älska sig själv?

Har kommit fram till att det är det jag behöver arbeta med. Kan inte fortsätta förvänta mig att jag ska hitta någon som ska "hela" mig, för det kommer aldrig hända. Kommer aldrig att kunna känna mig trygg hos någon annan om jag inte känner mig trygg hos mig själv..

Funderade på de avslut jag gjort för att jag varit rädd för mina känslor, då jag känt ungefär som nu. Det har ju faktiskt hänt ett antal gånger tidigare att jag betett mig såhär. Men troligtvis har jag letat upp något nytt "objekt" istället för att ta tag i det verkliga problemet. Kan inte komma på någon gång då jag inte har haft någon i tankarna, även om tankarna kanske inte överensstämt med verkligheten så har jag ändå haft det där.. just för att slippa lägga tankarna och tiden på mig själv.

Men hur sjutton börjar man? Vad gör man för att komma dit? Skulle som jag skrivit tidigare behöva något att lägga min energi på, något som gör att jag kommer i kontakt med nytt folk. Datorn är inte det rätta sättet för mig iaf.. för jag gömmer mig bakom den istället för bakom några solglasögon.. =P

Får skriva mer senare istället... plikten kallar här!!

Jaha ja...

Gick inget vidare bra med det jag skrev igår direkt.. =)
Lillasyster sa åt mig att vända min envishet till tålamod istället och var inte sen med att påpeka att om jag gjorde det så skulle jag "klara mig" länge. Förstår inte vad hon menar.. ;)

Är så grymt trött idag, trots att jag gick och la mig vid 22 igår. Men ska iväg nu och lämna Em till dagmamman, så jag hinner till bussen. Saknar att ha bil!!

Insikt

Vaknade idag med en helt annan syn på saker och ting, förstår inte hur jag kunde undgå att se det tidigare. Var väl troligtvis så inrutad i vad jag kände, att jag glömde bort hur verkligheten egentligen var.

Känslorna finns fortfarande där, men de kommer bli lättare att stå ut med nu när jag fått en klarare bild. Det är åtminstone min förhoppning.

Jag vill ha mer..