Kramkalas! =)

Precis hemkommen från valborgsfirande. Jag, Em och S tog oss ut till Svartö, precis som jag ville. ;)

Samtidigt som det varit trevligt, har det varit jobbigt. En känsla av att jag egentligen inte hörde hemma där fanns hos mig hela tiden, samtidigt som jag kände mig lugn. Svårt att få ihop det, jag vet. =) Men att träffa alla efter alla dessa åren var kul, vissa kände jag igen, andra inte. Slapp iaf att någon ryckte mig i kinden samtidigt som de sa "vad stor du blivit Johanna", som de alltid gjorde förr. Även om det bara var en veckas mellanrum ;)
Det var istället en skräckslagen Emilia som fick ta emot detta. Stackars gumman kände inte igen en enda person och alla ville förståss veta hur det var med Affes barnbarn. =) Inte undra på att hon somnade så fort hon satte sig i bilen. Hon hittade iofs ganska snabbt sin plats med de andra barnen, nämligen vid "strandkanten" tävlandes om vem som lyckades kasta i flest stenar i vattnet. =)

För er som inte vet så är min far pastor och det är till största del den församlingen han tidigare jobbade i som håller till där ute vid valborg.

Har haft ett trevligt valborgsfirande iaf, fick förfrågan om jag ville börja sjunga gospel idag. Har varit med och sjungit någon gång för måånga år sen och det var riktigt roligt. Vet däremot inte om jag skulle platsa där, jag delar ju inte direkt deras tro. Men under har ju skett tidigare ;)



Lilla brasan på Svartö med bruket i bakgrunden, där man enligt Em tillverkar himlen. Det är som ni förstår himlen som ryker upp ur skorstenen. HAHA, sötis.. =)

Så sant så..

Pratade med en go vän idag om saker som hänt och det hon sa fick mig att tänka efter lite mer "Ibland är man så full av längtan, att man glömmer bort vad det är man vill ha..."

Jag menar inte att jag inte känner något. För en gångs skull är jag verkligen kär och jag skulle inte tveka många sekunder om han verkligen skulle vilja ge oss en ärlig chans. Det jag menar är att jag nog är väldigt duktig på att förstora upp saker och ting, att jag målar upp bilder som egentligen inte är sanna. Att det i mitt huvud är mycket större än det någonsin var.

Är däremot så gott som säker på att det kunde ha blivit det om vi hade haft orken att stå ut med varandras egenskaper. För trots allt så hann vi med att uppleva fina stunder och de kommer nog att bli svårslagna.

Nä, måste sluta tänka på det här innan jag blir knäpp(are) =)

Ikväll ska Em och jag iväg och kolla på någon brasa har vi tänkt, är inte så sugen på att gå till hembygdsgården däremot. Undrar om de fortfarande har valborgsfirande på svartö?! Så mysigt där ute!! Dags för lite research och att fixa något ätbart åt mig och snutt =)

Suck

Patetisk jag känner mig. Vill inte ge upp ännu, men vet väl innerst att det aldrig skulle fungera att ha det såhär..

Helst av allt vill jag bara ha honom nära igen, ringa till honom, bara få prata med honom.. kramas, pussas, ha honom nära..
men vet att jag bara skulle stöta honom ännu mer om jag skulle höra av mig, så jag låter bli. Tänker inte lägga ner energi på att förklara att jag inte trodde på oss, visst var jag osäker med honom. Men jag vill inte att det ska se ut såhär egentligen, det gör ont att medge att jag inte varit den som velat ge upp.

Ringde till M idag, egentligen var det kanske dumt men fick så stort sug att prata med honom. Började nästan gråta när jag hörde hans röst, visserligen fanns tårarna där redan innan och har funnits i stort sett hela dagen. Kämpade verkligen med att hålla de borta under samtalet. Var skönt att prata med honom iaf.

Önskar jag visste vad jag ska lägga min energi på nu, men jag vet inte var jag ska börja.

Har iaf tagit mig tid att laga riktig mat för första gången på ett tag.
Skaldjurspasta (pasta, räkor, paprika, gräslök, lök, selleri m.m.) med aioli blev det. Eller istället för aioli har jag blandat turkisk yoghurt, fetaost och vitlök! MUMS..

Fick en kommentar idag, om att jag bara skriver här när jag mår dåligt. Så är det nog, har försökt skriva nu under senaste veckan då jag mått riktigt bra! Men så fort jag börjat skriva så har jag fått skrivkramp. Har lättare att få ur mig vad jag känner när jag mår dåligt. Då behöver jag ju inte visa för andra hur stort mitt fall verkligen skulle bli om jag kom dit. Sjukt tänkande egentligen.

Nä, nu ska jag ta och fixa ordning mig för att åka iväg till P. För ingenting kommer bli bättre om jag sitter hemma och tycker synd om mig själv.

Stinker olivolja =)

Har som så många vet extremt slitet, torrt och spretigt hår, så tänkte att jag skulle testa en kur med varm olivolja. Skulle tydligen vara bra att blanda i ägg i det oxå. Men då jag inte hade några hemma, så hoppade jag över det nu.

Får väl se om jag någon gång kan få ordning på det risiga, har någon nån annan kur så säg gärna till =) Tänkte passa på och klippa mig nästa vecka oxå om jag nu hinner det dvs.

Ikväll ska jag ha lite mys med mig själv tror jag, om jag inte tar mig ut till rafs. Men då jag har hyrt Babel, köpt en massa gott och dessutom stinker olivolja så blir det nog att stanna kvar hemma i tv-soffan.. =)

Den 12 maj är det förresten dags för mensatestet som jag skrev om för ett tag sen. Efter det tar det 8 veckor (har jag för mig) innan man får besked om hur det gått.

Smärta..

trodde inte något sånt här kunde göra så ont längre.. det skulle kunna vara för att det inte går att nå som jag känner denna smärta. Men jag vet att det är mer än så, betydligt mycket mer än så.

Men det spelar ingen roll längre.

Har iaf insett hur jag betedde mig mot M.. förstår inte hur han orkade. Så något har jag iaf fått med mig på vägen.

Önskar någon kunde ta bort min smärta, ta bort vad jag känner så jag får möjlighet att se hela solen igen. Var på god väg innan, men fick (gav) mig återigen en knuff neråt.

Saknar dig mer!

Måste va..

Å jag kan knappt tro att det är sant
O jag går här som i trans
Låt det aldrig nånsin ta slut

Å det måste va en dröm
Trodde aldrig att vi skulle hamna här
Som nånting från en annan värld
Å det måste va en dröm
Jag hade slutat hoppas för länge länge sen
O om det e en dröm så vill jag aldrig vakna upp igen

Du håller mitt hjärta i dina händer
Det känns som jag har kommit hem
Detta som växer mellan oss nu, är det bästa som har hänt

Dikten...

Hittade brevet idag, tillsammans med kylskåpskortet, biljetten till kolmården och dina smålappar. Alla utom en, som jag slängde i rent raseri. Där du skrev att det vi hade varit äkta kärlek, precis efter att jag upptäckt vad du gjort.

Även att jag känner och beter mig som en förälskad tonåring, kommer ingen att kunna ta din plats. Ingen har förstått mig på samma sätt som du gjorde, kändes alltid så avslappnande att umgås med dig. Du blev min bästa vän, saknar fortfarande det!

Du kanske inte tycker om det, men jag har aldrig fått någon dikt med så mycket känsla i tidigare. Därför skriver jag in det du skrev här..

"Jag har aldrig i hela mitt liv skrivit en dikt frivilligt, men fick lite udda inspiration inatt.

En kall vinterdag kom du
Plötsligt fanns du bara här
Du sa att du älskade mig
Du sa att du var kär

Någonstans gick något fel
Och nu är sagan slut
Förtvivlan fyller själen
Och tårar trillar ut

Vår framtid var så ljus
Du sa du skulle stanna tiden ut
Var det inte värt mer?
Hur kunde det ta slut?

Jag tackar dig för mycket
Och för att du aldrig ljög
Det gör så ont just nu
Jag är ledsen att jag inte dög

Nu skiljs vi åt i tårar
Men inte något hat
Min kärlek har ej dött än
Men hoppas det sker snart..

Du har jämt en plats i mitt hjärta
Och den kan ingen ta
Jag fyller den med tomhet
Den plats du inte ville ha

Hoppas du inte skrattar för mycket åt det. Det kommer nog aldrig hända igen att jag får för mig att göra något sånt här igen. Bilderna är till ditt album förresten.

Som jag skrivit innan, ta hand om er. Hoppas du blir lycklig till slut"

"De här kommer alltid påminna mig om oss två svettandes och flåsandes framför VBÅ =)"

"Den delen du fyllt i mitt hjärta kommer aldrig kunna fyllas igen.. farväl gumman"

"En vacker dag tror jag vi ses igen.. om det så tar 10 år.."

"Hoppas fientligheten mellan oss de senaste dagarna försvinner innan jag flyttar.. vet inte om jag klarar av att skiljas som ovänner..."

Så du vet så skrattade jag aldrig åt din dikt. Jag blev arg på dig för det, bilderna, skivan och allt annat du skickade. Helst av allt ville jag slänga allt du skickade till mig då, men jag visste att en dag skulle hatet mot dig försvinna..
Nu är jag glad för att jag inte slängde det. För den ilskan var en så liten del av allt annat vi hade.

Antar att de flesta tycker att jag inte borde vara förälskad med tanke på alla känslor som finns kvar runt det gamla. Jag har inte glömt honom, det kommer jag aldrig att göra. Men bilderna och minnena börjar blekna och jag tänker inte strunta i något som för mig just nu känns helt rätt. Vill inte spendera mitt liv med att ångra saker jag inte har gjort, speciellt inte när det känns såhär.

Snart ska jag och Em åka iväg till min mor för lite lördagsmys. Hoppas ni får en trevlig helg!

Saknar dig mer..

Jaha

vad dålig jag varit på att skriva på sistone. Har väl inte känt att jag haft något vettigt att skriva, har jag visserligen inte nu heller... Men jag vet ju hur ledsna alla som läser här blir om jag inte skriver. ;)

I veckan har varit fullt upp som vanligt, lämnat M-ås med buss vid 7 på morgonen (då har jag lämnat Em innan med!) och inte kommit hem igen förrän vid 18. Kan lova att man blir trött, men jag trivs som sagt så bra där så jag klagar inte (så mycket). Hade varit skönt med bil dock, då hade man ju varit hemma betydligt tidigare.

Ikväll har lilla söta snutt och jag haft myskväll, köpt mat och hyrt film. På vägen hem hittade hon någon "önskeblomma", fråga mig inte vad det var. Jag är värdelös på växter! Men enligt henne luktade denna önskeblomma romantiskt, hur nu det luktar? ;)

I helgen blir det att plugga en del, kanske åka iväg till min mor.
Kvällen ska jag iaf tillbringa tillsammans med "min" P. =)

Min goa dotter

Ikväll hade Em minsann bestämt sig för att vi skulle läsa böcker om alfabetet. Hon var så duktig när hon såg alla bokstäver framför sig, så jag frågade henne om hon kunde säga alfabetet utan att titta i boken. Fick hjälpa henne med T, U och V.. men alla andra klarade hon själv.
Gick inte lika bra när vi kom till de små bokstäverna, men det kommer väl det med, tids nog. =)

Idag skulle hon minsann visa att hon lärt sig att skriva min styvmors namn oxå och mycket riktigt hade hon skrivit helt rätt. Men när jag frågade henne om hon kunde skriva morfars och hon först var tvungen att springa in i sitt rum, så kom det ju snabbt fram att hon då gick in och skrev av namn vi skrivit tidigare. Haha!

Men visst är hon duktig. =)

Nä, nu måste jag sova här, så jag orkar med morgondagen med.

Men gaaah..

nu kan jag inte ens skriva i min blogg utan att tänka igenom varje ord jag skriver. Har aldrig haft några problem med det tidigare, utan istället bara skrivit vad som faller mig in, det som funnits i hjärtat och hjärnan för tillfället. Men nu står det bara still.

Usch, börjar känna mig så gnällig, klagar över minsta småsak. Jag vill inte vara så! Vill inte vara så otålig som jag är, vill inte ha det temperament som jag har och vill absolut inte tänka i de här negativa banorna.. Likt förbannat så slutar jag inte med det ändå. Vad ska krävas för att verkligen göra förändringen jag behöver?

Jag menar inte att jag vill bli totalt känslokall, men jag vill inte gräva ner mig själv av alla "tänk om" och "varför".
Har nog helt enkelt för lite att göra, för mycket tid att tänka på.
Borde kanske se till att skaffa mig en riktig "hobby" snart, finns mycket jag skulle kunna tänka mig att göra. Träna, släktforskning, börja danskurser, gå bokcirklar som några exempel.

Men som vanligt hittar jag bara problem med allt.. =/ Vet ju hur det går när jag ska träna, jag går in i det alldeles för hårt och går X antal gånger för att sen tröttna helt. Släktforskning tror jag absolut att jag skulle uppskatta, men skulle jag ta mig tid till annat då? ;)
Danskurser är ju utbudet som det är här, svårt att få tid till att gå varannan vecka dessutom. Finns det ens någon bokcirkel här? =)

Datorn har en förmåga att sänka mig iaf, undrar bara när jag ska inse att jag inte bör sitta här så mycket som jag gör.

Mina tankar på P gör det ju inte bättre heller.. önskar jag kunde ge det tid för att se vad som händer. Men som vanligt kommer otåligheten och tankar som händer inget NU så kan jag lika gärna skita i allt. För att lära mig något borde jag ge det tid, men jag vet inte om jag vågar. När jag vet att jag skulle kunna få det enklare på annat håll. Men skulle känslan finnas där då?

Har så svårt att balansera mellan trygghet och panik...

Söndag

Ännu en vecka har gått med förvirrande tankar, är det verkligen såhär jag vill leva mitt liv?
Sömnsvårigheterna har övergått i överdrivet mycket sömn, är trött hela tiden!
Säkerheten från igår har övergått till en stor tvekan. Frågan om "vad håller du på med Johanna?" kommer upp flera gånger om..

Är det verkligen värt detta? Jag vet inte. Många av er undrar vad jag egentligen känner och jag förstår att ni blir än mer förvirrade när ni läser vad jag skrivit nu. Men mina tankar precis lika förvirrande, om inte mer.

Det mest sjuka är att jag innan har tyckt att det varit värt det, men var det då mina egna känslor eller bara ren inbillning? Eftersom jag idag bara känner... ingenting? Innan var det ingen tvekan om att hjärnan och hjärtat var i stor konflikt. Men då kände jag ju iaf något, idag är det som att allt försvunnit, tankarna är som bortblåsta, precis som magkänslan om att jag måste få veta.

Är illusionen redan raserad? Är det ännu ett sätt att försöka skydda mig själv? Fattar ingenting..

Skrivkramp..

men vill ändå försöka med att få ut mina tankar i ord. Om det nu är möjligt, känns som jag befinner mig i något slags vakum för tillfället.

Kämpar så hårt för att inte känna något, kanske är det just det som gör att det inte går något vidare. Men hur som helst så har jag haft en mycket trevlig kväll.


Med tiden lär man sig nog att;
...oavsett hur gammal man är har man fortfarande mycket kvar att lära.
...även om man känner smärta, så behöver man inte ge andra den.
...livet ibland ger dig en andra chans.
...människor kommer att glömma bort vad man sa och vad man gjort, men de kommer aldrig glömma hur man fick dem att känna sig.

Bestämt mig.. =)

Nu finns ingen återvändo längre, allt är bokat och klart. Ser fram emot det, mest som en kul grej. Samtidigt som det känns lite nervöst, men jag har ju inget att vara nervös för egentligen. Det får gå som det går. =)

Det handlar tro det eller ej om en så liten sak som ett mensa-test. Nej, jag har ingen stort behov av att bevisa något. Det handlar om att jag själv vill veta. Som många av er vet är jag helt besatt av siffror.

När jag höll på med vikten (vilket jag borde ta tag i igen) så var jag helt besatt, då menar jag BESATT! av att räkna kalorier. Det skulle vara exakt och det fick inte skilja något på fördelningen mellan kolhydrater, fett och protein heller. Hemska tanke om man gick över det någon dag! Vägde mig säkert 3 ggr om dagen, har lyckats få ner det till någon gång i veckan nu iaf! Fast kan ju bero på att jag inte vill se att det går uppåt.. ;) Mätte mig på alla ställen som bara gick för att se vad det hade blivit för förändringar. Gjorde diagram och hade lätt kunnat åka iväg för att väga mig i en kroppsfettsvåg. Ville göra det för något år sen, men M stoppade mig. Förstår inte varför? ;) Hade ju fått massa siffror att gotta mig i då ju! Jag låter väl inte besatt eller?? HAHA!

Men åter till testet, har gjort de provtesten som finns på sidan och enligt det så kan jag fullt möjligt hamna inom deras gränser. Men de kan ju vara missvisande, eller kanske jag bara hade tur som "Sixten" så avundsjukt påpekade ;)

Enligt deras hemsida ska de ha test i Kalmar nu i helgen, så borde ju bli att jag får göra det då. =) Men sen tar det åtta veckor tror jag det var innan man får resultatet.

På IKEA idag gjorde jag av med mer pengar än jag hade tänkt, tog betydligt längre tid än vi hade tänkt oxå. Idag var en dag där jag tyckte det var roligt att gå länge. Det är inte speciellt ofta jag har de dagarna, så det är ganska kul när de kommer. För jag behöver ju inte ha så dåligt samvete iaf.. ;)

Nej, dags för sängen här nu.

Kramas

Ska jag?

Nu ska jag vara sådär jobbigt hemlighetsfull som man brukar vara ibland. =P Det spelar ingen roll hur mycket ni kommer tjata, för min mun är förseglad ändå, tills jag har bestämt mig. Men vill ändå skriva ner mina tankar, för min egen skull. =) Som jag har skrivit innan så tvingar jag ingen att läsa. ;)

Har gått i ett par ganska osannolika tankar på sistone, iaf vad gäller mig själv. Är grymt sugen på att testa på en sak som jag aldrig trodde att jag skulle vilja göra! Det har nog slagit över, HAHA! Men är lite rädd för att om jag skulle "misslyckas" att jag skulle ta det som något personligt och sjunka ännu mer än det är nu. Men det är ju just det jag behöver arbeta bort och vi vet ju alla (?) att man lär sig bäst genom att utöva det IRL. För det kommer ju faktiskt inte att komma någon förändring utan det.

Men det är nervöst. Ska fundera ett tag till innan jag bestämmer mig. Men jag ska nog. =) Känner mig faktiskt mer säker nu än jag gjorde innan jag började skriva..

Har haft en kanonbra dag idag, nu lyser solen igen. Hoppas den fortsätter med det. =)
Var till bruket idag för att prata miljöledningssystem, väldigt intressant och jag har blivit lite klokare än tidigare. Nu gäller det bara att få ner den nya kunskap på papper med. =)

På vägen hem från bruket så fick jag för mig att jag ville träffa min gumma, så åkte dit "oanmäld". Har haft trevligt med fika och en hel del pratande. Ska snart iväg och träffa dom igen. Eller ska följa med till IKEA rättare sagt, har en del saker jag behöver köpa. Eller behöver är kanske fel, men VILL ha då.. =P

Stort tack till A för att jag har fått låna bilen, det är guld värt! =) Synd att du är så off vad gäller att hitta på saker annars, tror du skulle behöva det. ;)

Tack även till E som skickade den otroligt fjantiga (texten) men charmiga låten B.A.R - Synd att du är så söt. Den har verkligen fastnat i mitt hjärta. <3

Ge dig Johanna!

Det är dags att sluta älta nu, det var säkert "jättesynd" om dig en stund. Men det räcker nu. Du kommer inte må bättre av att älta det här. Du kommer definitivt inte att se bättre ut heller. =)

Varför ska jag alltid plåga mig själv? Jag behöver faktiskt inte må såhär dåligt. Visst jag fick kritik, men herregud. Förstår inte var det gick fel? Har jag varit såhär sen jag bröt med M, eller började det redan innan? Jag hatar känslan iaf, känns som det snart räcker med att någon säger hej för att jag ska bryta ihop och bli ett riktigt monster.

Kan säga och göra saker som jag inte trodde fanns i denna värld, men mår jag bättre av det? Absolut inte. Så varför fortsätta?

Som E (och många andra) brukar säga: Hälften av det du oroar dig för händer aldrig, den andra hälften händer ändå så varför oroa sig

Innerst inne vet jag att det en dag kommer att kännas bra igen. Även att den dagen känns jävligt långt borta just nu, så måste jag göra något åt det själv. För den lär inte komma av sig självt..

Lär nog inte vara så svårt att komma tillbaka på banan igen nu, gäller bara att ha viljan av att göra något istället för att ligga och tycka synd om mig själv.
Har gjort det tillräckligt i mitt liv, nu är det dags att börja leva. Att ta del av det som verkligen betyder något i mitt liv och att rensa undan sånt som bara tar av min energi. Att i fortsättningen fråga mig själv om jag vill leva ett helt liv utan att få möjlighet att träffa personerna i fråga igen, för att slippa hamna i en sån sits som jag gjorde från början. Men det kommer ta tid och jag kommer att hamna i "det är mest synd om mig i hela världen" många gånger till, innan jag tids nog kommer att märka att det inte blir lika långvarigt och påverkbart som det är idag.

När du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då
Let's find our footprints and follow them backTo find what's missing and put it in place

Sova?

Har jag glömt vad det är för något.
Pga vissa händelser har jag varit grymt arg och ledsen ikväll. Många av er vet ju hur jag blir när jag blir arg. Många av er vet hur lätt jag tolkar saker negativt och hur duktig jag är på att vända kritiken åt den andra personen. Bara för att inte känna någon smärta själv.
Har uppenbarligen träffat en som är precis på samma sätt som mig själv vad gäller det, även att han aldrig skulle erkänna att så är fallet.

Han lyckades med att träffa en av mina mest ömma punkter.
Något som jag själv mår dåligt över, för att jag inte är som förut. Vissa har tur efter det och andra inte. Jag hade det inte och får stå ut med det. Fick iaf ut något fint av det.

Men fy fan vad ont det gjorde!

Ska nog tänka mig för både en och två gånger innan jag säger saker igen, för den smärtan jag kände idag vill jag inte ge till någon. Men jag vet hur lätt jag har för att kasta iväg saker jag egentligen inte menar, just pga ilskan jag själv känner. Önskar jag i detta fall kunde se det på det sättet med.. men jag kan inte.. just eftersom jag själv hatar det så..

Allt pga ett jävla missförstånd.. fast annars hade jag ju aldrig fått veta att andra tycker på samma sätt som jag.

Lampan kommer föralltid att vara släckt....

Jag säger då de..

Vilka sjuka personer det finns!
Visst att man ska sätta sig själv först, men när det kommer till att bli totalt känslokall så har det nog gått lite långt.
Vissa har självinsikt och andra har det inte.. uppenbarligen.
Men är man uppväxt med att vara sådär, så är det väl svårt att vara annat.
Jag tycker synd om dig och jag hoppas att du någon gång inser hur mycket du skulle kunna få tillbaka om du satte dig in hur andra personer reagerar på ditt kalla sätt. För någonstans där inne tror jag att det finns lite grann av ett hjärta..

Känner mig tom

Som jag är tillbaka på ruta ett igen, det kändes som jag hade kommit någonvart. Men jag hade nog egentligen inte kommit någonstans. Eller är det just det jag försöker blunda för? Jag har faktiskt ingen aning, orkar inte tänka mer, blir illamående om jag riktar en enda tanke till åt det hållet.

Men en sak vet jag.. det är att jag överlever.

Vill passa på och tacka Sötis-Erik för låten du skickade, den fick mig att le och tack för att du tänker på mig när du hör den. Alltid trevligt att någon tänker på en ibland. ;) Tycker om dig vännen! Vi måste ses snart..

Kan ju inte låta bli att skriva in låttexten. =P

Iggesundsgänget - Johanna

Åh Johanna du har förtrollat mig
Jag går som på moln, nu vet jag vad kärlek är
Åh Johanna du har fångat mig
Vill du leka med mig i natt så finns jag här

Jag träffa dig på stan en dag
Åh vilken tjej
När jag fria till dig du svara ja
Åh vilken grej
Sen så vifta du på kjolen
Åh vilken ???
Det blev kärlek under solen
Lyckliga mig

Åh Johanna du har förtrollat mig
Jag går som på moln, nu vet jag vad kärlek är
Åh Johanna du har fångat mig
Vill du leka med mig i natt så finns jag här

Du bjöd mig på en liten kopp
Åh vilket te
Efter tionde sa magen stopp
Vilken diarré
Du släpa hem mig till ditt hus
Vilken entré
Där bjöd du mig på mera bus
Vilken succé

Åh Johanna du har förtrollat mig
Jag går som på moln, nu vet jag vad kärlek är
Åh Johanna du har fångat mig
Vill du leka med mig i natt så finns jag här

Du tog av dig dina kläder
Åh vilken hud
Jag blev styv som gammalt läder
Åh vilket ???
Du visa baken med detsamma
Åh vilken brud
Jag visa staken och du stamma
Åh herregud

Åh Johanna du har förtrollat mig
Jag går som på moln, nu vet jag vad kärlek är
Åh Johanna du har fångat mig
Vill du leka med mig i natt så finns jag här

Åh Johanna du har förtrollat mig
Jag går som på moln, nu vet jag vad kärlek är
Åh Johanna du har fångat mig
Vill du leka med mig i natt så finns jag här

Mysigt värre =)

Verkligen en slappardag idag. Var bort till statoil förut och köpte mig en glass, självklart vanilj med krossad choklad. ;)
Sen slängde jag mig i sängen tillsammans med glassen och datorn för att ta igen alla "förlorade" avsnitt av PB, Lost och Heroes.

Har visserligen en del att ta igen, eftersom jag lyckades med att sova bort någon timme. Kanske skulle börja med att sova ordentligt på nätterna istället.. =)

Nähä, nu ska jag nog ta mig en promenad och se om jag får någon ordning på alla tankar. Så trött på att jag alltid ska analysera allt in i minsta lilla detalj.

Aldrig nöjd....

På väg..

Då är jag på väg hem från Västerås. Sitter på tåget just nu, åker för första gången ett tåg med två plan! =P Man fick för tillfället surfa gratis med och det är ju inte helt fel. Har haft ett par trevliga dagar hos min far iaf. Kallt som fan bara. Hade inte räknat med att det skulle bli kallare, så jag åkte upp med min vårjacka. Igår när jag gick in mot stan var det 1 grad ungefär och det blåste som utav bara fan! Så jag antar att ni förstår hur mycket jag frös!

Längtar verkligen till kvällen nu, för att få svar om känslorna stämmer eller inte. Fattar inte hur det kan kännas så redan nu, Pernilla förstod det direkt eftersom hon kom med kommentaren "gammal kärlek rostar aldrig". Fast vet inte om man kan säga att det han och jag hade då var speciellt seriöst, det är ju ändå ett antal år sen nu. =)

Försökte ringa E nyss för att väcka honom, men det verkar helt lönlöst. Hade tänkt träffa honom under den timme jag väntar i Nkpg.

S och jag har pratat mer om flytt nu och kommit fram till att vår ev flytt inte kommer att bli så lång som vi tänkt från början. Pga vissa anledningar vill vi inte till V-ås, bland annat för att PoG vill därifrån och då försvinner min anledning att flytta dit. Vill närmre släkten, inte längre ifrån! Pratade en del om andra ställen, men de orter vi tycker om ligger långt bort även de. Så som det ser ut nu så blir det nog bara inom några mil. Känns inte direkt som någon flytt, eftersom man känner sig såpass hemma där. Men det blir ju iaf lite mer utbud än vad det är nu.

Nä, nu ska jag ta och läsa lite här istället. Hoppas ni har haft en skön ledighet.
Kramas

100 dagar och påskfirande

Det har redan gått 100 dagar sen jag fick för mig att sluta röka. Är riktigt stolt kan jag lova, visst har jag slutat tidigare. Men de gångerna har jag feströkt och aldrig hållt uppe helt och hållet såhär lång tid. Längsta uppehållet är ett halvår för X antal år sen, fast då feströkte jag som sagt. Var ute VÄLDIGT ofta, bara för att få möjlighet att röka. HAHA! Men ett halvår är iaf mitt nästa mål att komma förbi.. =)

Ska inte göra samma misstag och börja feströka igen, för då vet jag att jag tids nog är fast där igen. Men man ska ju aldrig säga aldrig, jag vet ju själv hur lätt det är att sitta där igen och hur man då klandrar sig själv. Hoppas att jag slipper den känslan igen iaf. =)

Nu bär det snart av till Västerås här..
Önskar er en GLAD PÅSK

Johanna är alltid smartast!

Idag åkte jag då in till skolan för att skriva tenta som jag varit så duktig och pluggat massor på. När jag väl kommer till skolan får jag frågan "Vad gör du här Johanna? Din tenta är väl inte förrän 4 maj?"

Ja, vad säger man? Ska man skratta eller gråta? =)
Var bara att gå bort till BOKA och berätta om de inträffade, de fick sig ju iaf ett leende på läpparna där borta. Men det bjuder jag på. =)

Åkte runt 11 bort till sjukhuset för mitt första besök som "riktig" blodgivare. Visst var nålen stor, större än vanliga nålar iaf och visst kändes det, men jag har känt värre saker än så och något kunde mitt blod säkert bidra med. =)
Hade räknat med att jag skulle vara grymt yr efter det, men jag kände inte speciellt mycket. Fick en fikakupong och sen fick välja mellan en sak eller 40 kr, valde självklart en minnessak. =) Fanns iofs inte så mkt att välja på, så fick bli ett par vinglas.

Över påsk blir det nog att fara iväg uppåt landet.. men pga en anledning så tar det emot. Men det är nog bara ren inbillning.

Kram

Helgen i sin helhet

Fredagen tillbringade jag hemma hos Pernilla, var visserligen skittrött redan vid 21 efter att ha sovit dåligt hela veckan. Så var inte många timmar jag var där direkt.

Igår vaknade jag grymt sent, hade tänkt tillbringa hela dagen åt shopping i Kalmar. Men var inte där inne förrän vid halv 2! Så kan inte påstå att jag hann hitta så mycket. Men det kommer fler dagar och jag klarar mig nog än så länge med de kläder jag har. =)
På kvällen trodde jag mest att det skulle bli att slappa för mig, men telefonen gick verkligen i ett. J frågade om jag ville komma och festa med henne i Kalmar, D tyckte efter att jag skickat till honom att jag kunde åka med dom in. Medans P och jag hade större intresse för filmtittande. Kan visserligen inte påstå att det blev så mycket tittande. Har inte träffat honom på ett bra tag så vi hade massor att prata om. =) Så kan absolut inte svara på om filmen var bra eller inte.. ;)

Idag har jag haft Ludde här hos mig, så det har blivit en del promenader.
Har haft en sån där känsla idag igen, av glädje som verkligen kommer inifrån och jag älskar det! =) Samtidigt har jag varit lite orolig, men det är som bortblåst nu..

Kramas..