Jaha, det var nog ett av de kortaste "förhållande" jag haft. Har väl äntligen insett att det aldrig kommer att fungera, jag är nog ganska svår att leva med överlag antar jag.. =)
Men jag gråter inte, är faktiskt skönt att äntligen ha fått ur sig detta. Vet att både han och jag kan få bättre. Är inte arg på honom, förstår honom faktiskt, eftersom jag har lika hemska sätt att tänka.
Så nu ska jag vara ensam ett tag!! Skönt.. känner mig faktiskt inte rädd för ensamheten - inte just nu iaf, men det kanske kommer igen.
Hoppas bara på att saknaden försvinner någon dag, så jag kan gå vidare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar