Drömvärld

Har jag ännu en gång fastnat i en drömvärld om att allt ska vara precis som jag vill ha det, att inga fel eller brister ska kunna finnas. Min lilla sagolika värld som jag så många gånger har byggt upp, för att sen hela tiden bli besviken när jag inser att det jag trodde jag hade, inte alls stämde.

Är det där jag har hamnat igen?

När ska jag inse att ingen kan mäta sig mot de behov jag har, iaf inte en och samma person, det är helt omöjligt! Men ändå slutar jag inte hoppas och tro att det faktiskt finns, jag tror att det finns nu, men det är nog bara i min fantasi. Om jag ändå kunde få stanna kvar i den världen istället för att åka på hårda smällar gång på gång.

Mitt behov av bekräftelse att jag verkligen duger är inte normalt, jag behöver höra det hela tiden för att inse att folk faktiskt tycker om mig. Så fort något inte går som jag vill så blir jag osäker och vill backa, vill slippa allting som har med andra människor att göra. Allt detta för att inte få känna smärta igen.

Kan någon förklara för mig hur jag kan säga att jag inte vill känna smärta, men samtidigt gång på gång söker upp allting inom mig - alla hemska minnen - allt för att plåga mig själv. Har jag så svårt för att tillåta mig själv att vara lycklig? Är jag så rädd för att släppa taget om kontrollen, för att slippa bli ännu mer sårad om jag släpper någon innanför skalet?

Vad är det egentligen jag söker och varför?

Jag önskar så att jag kunde förstå mig på dig och ännu hellre mig själv, för du får mig att tänka och göra saker som jag inte trodde var möjligt. Hatar dig för det, samtidigt som jag dras ännu hårdare in i din värld. Är även det en drömvärld?

Delar vi samma dröm? Jag önskar jag visste..