att det kan svänga så snabbt.. att ena stunden vara på topphumör och känna "är det inte svårare än såhär? Då blir det absolut inga problem." För att i nästa stund (två sekunder senare) känna sig så grymt deprimerad och undra hur man någonsin ska kunna leva ett "normalt" liv igen. Att allt bara är såååå tråkigt, när man inte har sin "vän" där.
Ni som har varit i samma sits vet nog vad jag menar, behöver (troligtvis) inte ens säga vad det handlar om =)
Nä, nu är det dags för duschen här innan vi ska åka iväg..
Puss & Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar