För första gången på länge har jag varit sådär riktigt sprudlande glad, sådär glad så man bara vill krama om hela världen för att den är så underbar! =)
Troligtvis känner jag så, för det känns som jag börjar få en rätsida på allt jag har att göra i skolan nu, visst jag har fortfarande MASSOR kvar att göra. Men på ett eller annat sätt så ska jag klara mig igenom det.. just idag är det inte frågan om OM jag kan klara det. För det är jag säker på att jag gör, så länge jag har kvar tron på mig själv..
Den tron har de senaste dagarna, veckorna och månaderna varit långt borta, den har hela tiden funnit där, men långt långt borta. I vissa stunder knappt ens räckbar, men jag har kämpat. Visst, jag har lagt mig ner så otroligt många gånger, i hopp om att någon ska komma och dra mig ur den onda mardrömmen. Men jag har hela tiden tagit mig upp därifrån.
Idag känns tron dessutom lite närmre och jag har kommit på mig själv med att le för mig själv. Hur ofta går man runt och ler när man är ute och går ensam? Det är iaf inget vanligt för mig, men idag kände jag ett inre lugn. Ett lugn jag inte har känt genom mig själv på länge, jag har lyckats få det genom andra några gånger däremot. Men idag var det jag och bara jag som lyckades få fram den där underbara känslan. Love it!
Usch vad jag svamlar.. =)
"Om du ler utan att någon är i närheten, då är det verkligen ett äkta leende."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad härligt att höra. Kram
svamla på du... d har du förtjänat :D
Skicka en kommentar