Jag har på sistone känt mig mer självkritisk och osäker än vad jag i vanliga fall brukar göra, troligtvis för att jag har så sjukt mycket att göra. Men det slutar ändå nästan alltid med att jag inte ens hinner med hälften, eftersom jag prioriterar min tid helt fel. Har även kommit till den punkt då jag tycker det är jobbigt att vistas runt folk igen, jag tror att så fort någon skrattar så är det ÅT och inte MED mig de skrattar. Det är absolut inte så att jag känner det där hela tiden och jag är säker på att de flesta av er känner igen er i känslan?
Detta har ju uppenbarligen lett till att jag tänkt på det så mycket att jag till och med drömmer om det! Drömde att lilla jag, och då menar jag verkligen lilla(!) satt inklämd i ett hörn på en stor scen. Samtidigt som "hela världen" stod under scenen och skrattade. Haha, det kan låtas som det var en trevlig dröm, iaf om man gillar uppmärksamhet. Men jag mådde bara skit!
Huu vad jag avskyr drömmar som sätter sig fast på det sättet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jovisst känner jag igen den känslan.
Skicka en kommentar