Försovit mig

Idag var jag helt inställd på att jag skulle gå, men jag verkar ha hamnat i någon slags ond cirkel. Hade glömt ställa klockan och vaknade ungefär samtidigt som bussen går.. känner mig just idag helt värdelös, som att jag inte ens klarar av att ställa en klocka. Detta även fast det är helt mänskligt att faktiskt kunna försova sig.

Det kändes som jag var på väg tillbaka innan, men nu känns det som jag har tagit ett antal steg i fel riktning igen.

Är nog mitt självförtroende jag behöver arbeta med oxå, hela mitt sätt att se på livet. För på sistone har det så ofta varit olika kontraster av svart.

Jag vill ju inte må såhär, men samtidigt så känns det som en stor del av mig kämpar för att inte släppa taget om alla tankar. Om jag bara visste varför det är så, så skulle jag försöka ändra på det.

Men troligtvis är det väl så som så många säger, att jag behöver prata av mig och gå vidare. Men jag vill inte tynga ner andra med mina tankar, räcker att jag skriver det här..

Jag vill inte gå hemma mer, det är ju då jag känner mig som ett nervvrak. Men det visar ju ändå ganska tydligt att jag måste arbeta med saker. För tar jag inte bort det så kommer jag ju att hamna i denna cirkel gång på gång..

Visst, en hel del handlar nog om att vända tankarna. Men jag vet inte om det räcker.. har försökt med det så många gånger, men hamnar ändå här tillslut.