onsdag, november 22, 2006

Äntligen!

Dumma internet har legat nere sen jag kom hem från psykologen! Besatt eller vad, nej inte alls. ;) Men nu fungerar det ju igen iaf.

Hos psykologen gick det bra, var riktigt skönt att få prata av sig igen. Han kom med en kommentar som jag har svårt att se själv just nu; nämligen att jag skulle vara stark?!
Enligt honom har jag gått igenom mer än vad vissa andra skulle klara av, jag kan snarare känna att jag överdriver lite grann i mina känslor ibland. Att jag drar upp saker som hände för måånga år sen, bara för att tvinga mig själv till att må sämre än jag egentligen behöver. Att allt hela tiden måste vara svart eller vitt, men han kanske har rätt?
Nu lär det dröja innan jag går dit igen iaf, brukar ju vara ett år mellan gångerna nuförtiden. Senast var i februari tror jag visserligen, då allt omkring mig var kaos, fast på ett helt annat sätt än nu, det var snarare folk i min närhet som mådde dåligt då. Visst påverkade händelser och folks beteende även mig, men jag kan inte ens föreställa mig hur de andra kände sig.

Det är svårt ibland att veta hur man ska bete sig, vad man ska säga - när man känner sig så otroligt otillräcklig.
Men jag har iaf lärt mig en sak och det är att jag har en vän för livet! Hur långt borta jag än må vara, så kommer du alltid att finnas i mitt hjärta..

Ikväll blir det att åka iväg till Pernilla för att ha tv- och filmkväll, har bland annat hyrt Last exit, lär väl märkas om den är något att ha eller inte.

Ha en så trevlig kväll ni kan nu, så ska jag surfa vidare här. Blir väl kanske en och annan betapet. =)
Måste säga att det ibland är lite trist att ens skriva när jag inte vet om någon läser eller inte, på förra bloggen fanns ju iaf statistik över hur många som besökte sidan. Men här ser jag ingenting, buhu, så fler kommentarer tack. Snälla? =P

1 kommentar:

Anonym sa...

Tack för i dag gumman.... det börjar bli dimmigt i ögonen nu. Kanske beror på att klockan är alldeles för mycket!? Jag känner med dej gumman när du är glad och när du är olycklig och JA jag kommer alltid ha en plats för dej i mitt hjärta, så som jag kommer att ha hos dej.... Jag vet inte vad man ska kalla oss men vi är mer som syskon än jag vet inte vad. Men vi ser eller hör ofta att det är nåt innan vi hinner fråga eller öppna munnen.... "Det du och jag har växer inte på träd.." Jag älskar dej gumman. Kram