Husletande

Att det ska vara så svårt att hitta ett hus man tycker om, eller är jag lika "kräsen" där som med allt annat? Sedan förälskelsen i huset i Hammarglo har det dykt upp några enstaka hus som fallit mig i smaken, dessvärre har inte priserna på husen gjort det ;) men någon dag dyker det väl upp får man hoppas.. har börjat omprioritera vad jag vill ha för typ av hus iaf.. Innan ville jag absolut ut till landet, men nu vill jag nog hellre bo inne i smeten trots allt, just för min egen och Emilias skull att inte behöva sätta sig i bilen och köra överallt - utan faktiskt ha möjligheten att kunna gå. Fick faktiskt frågan för ett tag sen om det verkligen var Mönsterås jag ville bo i och svaret på det är nog både ja och nej.

Bekvämligheten gör det skönt att stanna kvar, men samtidigt så längtar jag till något nytt. Men hur lätt är det nu när S har köpt hus? Jag blev väldigt besviken när jag fick höra det, trodde faktiskt inte det. Jag kan inte säga att jag ångrar Em, men jag ångrar omständigheterna, ångrar det faktum att jag "låste mig" så som jag gjort nu. Visst, det finns ingenting som säger att jag inte kan flytta själv. Men jag skulle må fruktansvärt om jag visste att jag inte fick träffa Em som jag gör nu, eller om jag gjorde så att hon inte fick närheten till sin pappa. Vissa anser att jag borde bli mer egoistisk i det fallet, eftersom Em ju faktiskt kommer att växa upp och troligtvis själv flytta en dag. Men då får jag ta det den dagen...

Just nu känns det som jag lever mitt liv lite för mkt med "tänk om" istället för att handla, jag ägnar tiden åt att ångra saker istället för att lägga min energi på att göra det bättre. Det känns som jag har fastnat i ett liv med att vara ensam, för jag har så svårt att vänja mig vid något annat. Det jag helst vill ha är ju ett redigt familjeliv, men det är det jag har svårast för att få det att hålla. Troligtvis för att min bild av det inte stämmer ihop med hur verkligheten är. Jag trodde nog att saknaden skulle försvinna fortare än den gjort.. en bild som vägrar lämna mig är när vi är ute och går i Albena, förbi restaurangen och på väg till var vi trodde att P´s hotell låg. Vid fågelhuset eller vad det nu var för något?? Vet inte varför just det fastnat? Hände väl inget särskilt där, det är säkert inget du minns själv ;)

Nähä, dags att köra iväg Em till en kompis, sen ska jag se på andra Harry Potter filmen.. :) Har äntligen tagit tag i att se på de där filmerna, bättre sent än aldrig :)